Idag låg det ett vitt kuvert i brevkorgen, ifrån landstinget. Landstinget. Kalla väggar, randiga täcken,
äckliga gamla blå filtar, hårda stolar, tomma tankar, blandad personal, näringsdrycker, papperskorgar
fyllda utav gömd mat, sömnlösa nätter, nattlampa, nattradio, tvångsgymnastik, vägning, blodprover,
samtal, noll frihet, inga promenader alls under x vikt, säng, säng, säng och mat, mat mat..
Lämnat många saker i tomrum, vill inte att någon far illa.
Det är upp till mig nu och jag vet verkligen inte alls för jag orkar inte tänka!
Skrev ett mail till svar, min första reaktion, första känslan. Berättade en del om hur dåligt jag
verkligen mår. Hur svårt jag har det, inte ofta som jag berättar om det. Stänger mest av.
Så fort som jag släpper lite på spärrarna vill gråten kväva mig. Tårarna kommer och jag skakar fram och
tillbaka utan att veta vart jag ska ta vägen, eller hur jag ska orka!
Det ska komma mer snö, eller det finns ingen nu. Jag vill ha sommar. Sitta i gräset med solen i håret.
plocka grässtrån och snurra dem kring mina fingrar. Vifta bort humlor och rensa ogräs i rabatterna.
Gärna med en brorsson tätt tätt intill, kanske får jag "lillebror" som följeslagare denna sommaren?
Titta när de leker i Apladalen. Jag vill ha sol och värme, daggvått gräs och sand mellan tårna. Jag vill ha grus
i skorna stället för detta kalla mörker.
..men nej då, jag har ångest och gör allt för att inte känna efter hur illa det
VERKLIGEN är.
Att ha ångest dagar i förväg ifall att, ifall att jag ska äta en frukt eller inte. HATAR DETTA!
Mamma har några timmar fritt imorgon eftermiddag, kommer troligtvis till mig en stund då. Jag skulle vilja
cykla ned till henne. Krypa ned i skönaste fåtöljen. Problemet är att jag inte kan bestämma det nu.
Fått enormt ont i ryggen bara för att jag gjort för mycket, känner att jag är på väg in i en period utav
ett allt mer tvångsmotionerande mönster. Att röra på mig som för att springa bort mina egna känslor.
Inte tänka, inte tänka, inte tänka och för allt i världen KÄNN INTE EFTER!
Jag springer precis intill kanten nu. Kommer jag att hålla balansen, lura alla eller kommer jag att falla?
