Så kom snön tillbaka igen, allting ligger under ett vitt täcke och snön yr fortfarande.
Känns både skönt att få låta mig själv vara inne, samtidigt känner jag mig inlåst. Tror kanske att jag ändå
inte haft lust att ge mig ut i yran. Det är tungt just nu.. alltid tungt.
Inatt satt jag och gjorde två halsband och ett armband i snören och olika pärlor. Ångesten som slet i mig,
var kvar hela tiden så jag vandrade runt i korridorerna en stund. Behövde få lite luft.
NEJ JAG VAR TVUNGEN ATT FÅ LITE LUFT!
Mötte en ny inneboende själ, hon var så spinkig om benen. Nästan mager tror jag. Konstigt nog så hade vi
exakt samma namn och födelsedatum. Samma ledsna ansikte, gråten som trängde på. Tystnaden ekade.
Vi bytte aldrig några ord. hon vände om och gick ifrån mig och kvar stod jag och tittade
efter mig själv.
Nu är allt så annorlunda. Nu gör jag allt i min makt för att inte känna efter hur jag mår, hur fet jag ser ut, hur
äcklig jag känner mig. Rädd för mina känslor, mina tankar.
VARFÖR BLIR ALLTING SÅ FEL!!?
Tänkte skriva så mycket idag, men trots att jag tittar upp så känner jag mig så nere..
Orkar helt enkelt inte längre.
