Snart börjar en ny dag gry



Jag tror att jag har vant mig vid någonting som egentligen är helt fel.
Som att fastna i en bubbla och se världen på ett helt annat sätt.
Bunden vid en kropp jag försöker fly ifrån, men aldrig kunna bli fri.
Springer åt fel håll. Panikslagen och skrämd av mina egna tankar och känslor.
 
Kanske kommer det aldrig att bli annorlunda.
Kanske det aldrig kommer att bli bättre, men vågar jag sluta drömma?
Är inte det att bara ge upp..
 
Jag vet att jag gör mig själv illa, men det är ju ändå
bara  mig själv.
 
Det är svårt att ta sig ur en cirkel, speciellt då jag själv har ritat upp dess ramar.






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR