Du behöver inte vara rädd för att bli tjock!
En mening som borde vara lätt att förstå, för visst är det inte farligt att äta. Egentligen.. men hon har tagit mig
i sitt grepp. Krossat mina drömmar och gjort att jag hatar mig själv allt mer. Anorexian.
Hon kontrollerar varje tanke och varje rörelse. Jag saknar det där spontana. Det som får alla andra att leva
för stunden, med lätta steg, istället för att ligga med oro över någonting som går utan ramarna dagen där på
eller nästa minut. Känner mig sorgsen när jag inser hur instängd jag är i detta kaos av ångest. Oro.
Imorgon ska jag till tandläkaren och jag tycker det är riktigt, riktigt plågsamt svårt med oron över
KÄNSLAN av att kanske gått upp i vikt över natten. Dessa nätter har återigen börjat bli kämpiga att ta mig
igenom. Jag avskyr verkligen den meningen, att "ta mig igenom natten".
Det ska inte behöva vara så svårt med ångest och oro och svåra tankar att livet är..
"svårt att ta sig igenom!"
Några siffror kan inte bitas, det är helt enkelt omöjligt. Det kan inte hända, ändå är det någonting utav det
farligaste som finns. Siffror på en våg! Siffror som talar om ifall jag är tjock eller inte.
Siffror som talar om hur tjock jag är. Dumma anorektiska tankar, men de finns där alltid. Alltid!
Jag kommer aldrig att bli smal nog. Det kommer alltid att finnas stunder då jag upplever mig som för stor.
Hur många gånger har jag inte tänkt tanken att om jag bara går ned si och så många kilon, ja då blir
allting mycket lättare. Då kommer jag att våga sätta mig och äta ialla fall lite som de andra.
(men den stunden kommer aldrig)
Tidigare satt jag och läste att X tyckte hon var så fruktansvärt smal då när hon vägde xx kilo till sin xx långa
kropp. Själv kunde jag inte förstå alls, kan fortfarande inte förstå. Här sitter jag själv med mindre kilon och
dessutom över 34cm längre, men jag är ju inte alls för smal, snarare tvärtom! Hur kan det gå ihop?
Eller går det inte alls ihop?
JAG VILL INTE HA DESSA KÄNSLOR OCH TANKAR!
Jag skulle vilja springa bort ifrån mig själv och aldrig, aldrig vända tillbaka.
Någon säger till mig med lågmäld röst, som för att inte skrämma bort mig:
"Du behöver inte vara rädd för att bli tjock!"
(..men det är precis vad jag är, livrädd)
Nu funderar jag över vad jag ska ha på mig imorgon. Orolig över ångesten som jag vet kommer att växa,
bara av tanken på att behöva vara mitt bland andra. Att synas. Snälla kan ingen ta mig härifrån!?
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Bilder Känslor Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp
Att kämpa för livet Bilder Känslor Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp
