Idag känns det mest tungt, Vaknade med enorm värk i handleden och nu då jag precis varit inne och
klippt håret på min granne så dunkar huvudet. Längtar efter att få krypa ned i sängen och vila. Bara vila..
Tror att jag har trängt undan vad det är för dag idag, inte velat känna saknaden som bor här.
Lilla Elin skulle fyllt år idag.. lilla Elin som inte längre finns kvar. Jag kan inte ringa till henne, jag kan inte
skriva brev och kort för att göra henne glad. Hon finns inte längre kvar och kan läsa dem.
Hon finns inte längre och stöttar då jag virrar omkring ute och då ångresten driver mig runt.
Nu kan jag inget annat än att sakna henne och viska hur mycket hon betyder för mig.
Hon fick veta så mycket som ingen annan fick höra.
Jag lyssnade på henne.
Nu slipper hon plågas utav sin värk i kroppen, nu har hon det bra. Älskar dig Elin!
Ikväll ska jag tända ett speciellt ljus och tänka på dig, sända över värme.
Nu är det snart även min födelsedag. Jag har haft en känsla av panik den senaste tiden. Kommer inte ifrån
att jag tycker det är jobbigt med att samlas. Att inte få vara osynlig. På lördag blir det kalas, hur min
och tvillingens födelsedag ser ut, vet jag inte riktigt än. Får se om jag orkar åka till honom på kvällen eller
om jag väntar till helgen. Mamma är gullig och ska baka någonting som jag ska bjuda mina grannar på
under födelsedagen. Tills dess håller jag mig för mig själv..
Huvudet sprängs! Min granne ville tala med mig först.
-"Jag vill tala allvar med dig en stund i lugn och ro.." sade hon då jag kom.
Kan tro att jag blev orolig och undrade hur hon mådde, men det var inte så. Visst har jag märkt att det är
någonting som bekymrat henne senaste tiden. Då jag frågat har hon ingenting sagt. Idag ville hon prata.
-"Jag är så rädd att du blivit så dålig att du inte längre kommer att orka finnas kvar"
Aj det gjorde ont att höra! Inte vill jag att varken hon eller någon annan ska vara orolig över min hälsa!
Vi talades vid en stund och hon kände sig lite lugnare sedan. Inte tänker jag gå och försvinna den
närmaste tiden.. även om det är enormt kämpigt och tungt nu.
Jag är inte lika pigg och glad, inte lika talför och har inte lika mycket positivt spring i benen. Det har hon
märkt, jag kan inte förneka det, men jag berättar inte hur dåligt jag mår. Hon har nog med sin värk.
Blir ledsen av att höra hur mamma låter orolig och ledsen över telefon. Om jag bara kunde ändra på det.
Få bort den oron hos henne. Hon betyder allt för mig!
Imorgon ska jag ta det lugnt och städa lite extra inför födesedagen. Hur ironiskt låter inte det. Att ta det lugnt
för att städa lite extra! Ja ja.. så är det med livet. Vill ändra om i min bokhylla, vill få klart en teckning och
ändra om lite här och där. Omväxling gör gott. Nu ska jag strax krypa upp i soffan och se på tv.
