Skulle du kunna förlåta min tystnad eller skulle du för alltid undra varför?
Varför.. trots att jag inte har ork att förklara, allt jag vill är att du stannar kvar vid min sida ändå,
trots allt. Trots allt, för vet du vad.. jag behöver dig.
Jag önskar att om du fick frågan om vad som påminner mest om mig, att svaret skulle komma med en
liten glimt i ditt öga:
"jag minns ditt leende som du gav mig"
Det är svårt och jag har inte orden till hands just nu, kanske de kommer en dag. Till både dig och mig,
men jag vill bara säga att
"jag finns kvar här än".
