Igår kom snön. Den allra första snön som lade sig ned över allt som en dag kommer att titta fram igen, då när
alla runt omkring glömt bort vad som egentligen vad meningen med all ångest. ÅNGEST!
Jag klarar inte av denna plågsamma ÅNGEST längre!!! Äter upp mina egna tankar, gnagre sönder mig
inifrån och ut. Vaknade av vintervita tak och frostiga fönster igår, det snöade hela dagen.
Snön gömde undan hela naturen under sitt vintervita och fluffuga täcke. Ändå känns det så tungt idag, nu..
Julafton närmar sig fort. Nedräkning. Oro och ångest.
Ska jag vara med ifrån början? Sitta och titta på när de andra äter äckligt julbord. Sitta där och försöka
vara "glad" trots allt som jag gömmer där inuti. Under mitt egna vintertäcke.
Svart täcke för svarta, tunga ångestkänslor.
JAG VILL INTE KÄNNA SOM JAG GÖR!
Jag vill kunna skratta och njuta utav juleljusen, barns tindrande ögon, förväntan, längtan, Kalle Ankas jul och
väntan på den nya tecknade filmen.. nja nu är det animerat. Tiden går och jag........... jag står och stampar
på exakt samma fläck som jag brukar. ÅNGESTFLÄCKEN!
Om jag gör allt det som kretsar i mitt huvud just nu, då kanske jag orkar vara med ifrån början.
Annars får jag be någon hämta mig tills senare. Julklapparna. Att ha allas blickar på mig när jag själv skulle
göra allt för att få vara osynlig. Om jag springer och springer. Springer och SPRINGER.. då kanske jag
klarar av att hantera ÅNGESTEN för en stund?
En liten liten liten...... liten stund.
Ledsen, men jag har det kämpigt nu. Anorexin är så mycket starkare. Vill inte berätta exakt hur jag tänker.
Fick ni veta skulle ni säga:
"hon är ju väldigt sjuk!!!"
(jag vill bara vara smal)
..men, JAG VILL LEVA!
Kommer de någonsin att passa ihop i min verklighet, min fantasi?
Nu var det en tid sedan jag var uppe på sjukhuset. Sagt ifrån tiderna där då det varit så mycket annat
omkring mig. Kan inte hantera alla känslorna själv. Ärligt talat så vet jag inte alls vad jag ska göra längre.
Jag har bara ÅNGEST!!!
