Kom på mig själv med att vandra runt köksbordet, lite smått irriterad över att mitt golvstaffli tar plats just där,
mitt i vägen för min ångestväg genom tid och rum. Kom på mig själv med att vandra fortare och fortare,
längtade och saknade en personals trygga famn som hindrade mig ifrån att springa bort.
En medpatient som i skratt blandat med tårar och oro jagade mig fram och tillbaka.
En katt och råttalek på liv och död.
..just nu vet jag inte vad jag vill.
Fått ett mejl ifrån sjukhuset idag. Frågor om vad jag verkligen vill, behöver, klarar av.
Vilken hjälp de kan ge mig och tusen andra frågor.. har en del att tänka¨på, men jag kan inte koncentrera
mig alls. Dumma ångest-panik-tårar-känslor som jag vill stänga långt in och sedan kasta bort.
Jag klarar inte av dem just nu. Klarar inte av dem längre, inte alls!
Är jag på väg att falla eller är mina fet-fula känslor de som är sanna?
Vet bara att jag inte mår bra.
Mår inte bra alls, inte alls.
